Nyårsnostalgi.

När detta decennium sakta rinner ut, önskar jag att nästa år få slutföra resan runt Nord kap och Lofoten som så snörpligt avbröts på grund av att bilens motor lade av. Vi tog oss därifrån med flaggan i topp, via Hurtigrutten. Jag vill gärna tillbaka för det intressanta fågellivet samt midnattssolen.

Julstämning.

Kvällen innan jag reste från Malmö , strosade jag omkring på stan. Kaptensbrons färger var nu röda i stället för mot tidigare blå i november. Vid Gustav Adolfs torg var det en härlig färgprakt som jag tyckte om. Jag började att känna mig förväntansfull inför julen.

Malmö plötsligt i vinterskrud.

Pulsade genom stan, för att se dess förändrade utseende. Det blev sagobokslikt och tilltalande. Någon dag senare började det att smälta. Knappast så ljuvt längre. Framför allt inte för dem som ägde affärer och bodar. Många golv och mattor blev illa åtgångna av smältvatten. Dessutom blev det ganska halt även inomhus av blötan.

Plötsligt var snön där, överallt i Malmö. Här ett axplock av några välkända vyer. Dockan med båtar. Hamnen med Malmö Högskola till höger i bilden. Skomakaregatan är alltid trevlig att strosa igenom, även i snö. Magistratparken med omtyckt hängbjörk skrudad i snö.

Snötäckt palm på Södra Förstadsgatan.

Karusell i vinterväder vid Gustav Adolfs torg.

Ett Stockholmsbesök.

Ett Stockholmsbesök som fick annan inriktning än vad

som var avsett från början (det vill säga en arbetshelg, avsedd för

julklappsinköp). Bakgrunden är att jag under en lång period velat se

My fair lady, men aldrig haft någon tur. Av en ingivelse, gick vi till

Oscars, när de öppnade och de hade två biljetter på parkett till

15-föreställningen. Vilken glädje, att få tag på biljetter, jag har sett

pjäsen på Malmö Stadsteater på 1960-talet och vet att den är bra.

Innan föreställningen hann vi med Rydbergs goda fiskgryta på

Drottninggatan.

Jag har tagit med ett par interiörbilder från Oscars, det ser ut

som om jag var ensam på teatern, men det är förbjudet att

fotografera under föreställningen så det fick bli efteråt.

För fjorton dagar sedan, småduggade det, men vad gjorde detta?

En promenad över stan för att titta på julskyltningen hör till

traditionerna, likaså att dricka glögg i Gamla stan och köpa en

mistel med sig hem. Granen (som inte är en riktig gran utan

uppbyggd) vid Skeppsbrokajen var lika ståtlig som vanligt.

Stockholmsbesöket avslutades med en runda på Nationalmusem.

Nu hoppas jag att jag hittar julklapparna i Malmö istället.

Trappa på Oscars.

Vy från andra våningen genom en dörr.

Frökatalog 2010.

Som en härlig motvikt mot snö, blåst och halka, ligger Impecta Handels Frökatalog 2010 i min brevlåda när jag kom hem. Det finns gott om fina färgbilder att fördjupa sig i och nya spännande fröer att längta efter. Men först ska jag njuta av alla helger innan jag sätter mig ner och gör min beställning.

Hungrig humla låter sig väl smaka av Ålandsrotens skafferi.

Hungrig humla låter sig väl smaka av Ålandsrotens [Inula helenium] skafferi, nostalgi från juli. Tittar jag nu ut genom fönstret, står Ålandsroten kvar, pampig, men helt vissnad, den kommer dock att vara till glädje för småfåglarna att kunna gömma sig i. Humlan å sin sida, är förmodligen död vid det här laget. Bilden blev inte så skarp som önskat, men får väl duga.

En solig stund, vid en damm norr om Växjö.

En vy över en damm, norr om Växjö.

En solig stund i november att kunna

njuta av och ta med sig i sitt sinne,

under mera mörka och dystra dagar.

Det finns en viss skönhet även i de

vissna vatten växterna.

Men, nu är det knappt fyra månader

tills vintergäck och snödroppar

kommer upp.

I gåstider.

När gåsen väl är stekt efter ca 3,5 timmar och därefter fått gona sig
och själva gillet är över, då finns det litet kvar, som bara jag vill ha.
Det rör sig om gåsflott på mörkt bröd och på detta litet flingsalt.
Jag skulle aldrig ha publicerat detta inlägg, om jag inte hade läst
i en skånsk morgontidning om en restaurang som just annonserade
om gåsflott på mörkt bröd till sitt gåsagille.











Gåsflott, ingen hemlighet längre.

I dessa amaryllistider - nu en jakt mot jul.

I dessa amaryllistider - kan det bli några blomster stänglar av dessa vissna eländen till jul? Vi får väl se hur det går. Andra kloka människor går ut och botaniserar bland nya fräscha lökar.

Höstens ljus.

En försmak av Linköpings vinterljus upplevde jag

den första november, när jag stod på Davidhallsbron i Malmö och tittade bort mot Kaptensbron som är upplyst av ett

intensivt blått ljus (som byts ut mot rött när julen närmar sig).

Är det en snöflinga som har landat på Stortorget i Malmö?

Är det en snöflinga som har landat på Stortorget i Malmö? Alls icke, det är ett pariserhjul [Wheel of Malmö], 40 meter högt. Pariserhjul är den typ av attraktion som jag fortfarande vågar åka, trots det intermezzo som inträffade för några veckor sedan, då det blev elstopp och passagerarna fick hjälpas ner via en lyftkran se här

Turen var bekväm, det var varmt och skönt inne i gondolen, jag lade också märke till att det fanns en knapp som man kunde trycka på om man greps av panik, vilket kan vara bra. Utsikten är hänförande och farten är behagligt långsam. Jag kommer att testa på nytt, nästa gång jag kommer till Malmö.

Tak i Malmö.

Tak i Malmö med viss charm, bilden är tagen i slutet av september. Visst är det fint?

Se upp för mössen - nu vill de komma in.

- Se upp för mössen, nu vill de komma in i värmen. Häromdagen kilade en mus förbi min dörr. Jag har ingenting emot möss, men då ska de hålla sig ute i naturen, kommer de in, blir processen kort för musens del - det tar en ände med förskräckelse. Därför försöker jag ha stängt till alla utrymmen, så här års.

Röd rudbeckia (Echinacea purpurea) med matgäster - harmonisk vy från Lambohov.

När mörkret smyger sig på dag för dag och temperaturen sjunker och regnet strilar ner, är det lätt att tankarna glider tillbaka till ljusa sommardagar när rudbeckian stod i blom och det var en strid ström av hungriga matgäster i form av fjärilar och bin. Då är det ganska roligt att vara åskådare. Ett extra plus är att dokumentera med en bild eller två, vilket liv och rörelse det är bland blommorna.

Grön vårtbitare på besök.

En sensommardag kom den här läckra gynnaren på besök
till min veranda. Grön vårtbitare (Tettigonia viridissima) visst
är den vacker? Samtidigt sätter vårtbitaren fantasin i rörelse.
Jag tänker på en varelse någonting emellan häst och drake.
För övrigt, har det varit ovanligt mycket felande nu under sensommaren, på ängar,
i dikesrenar och i häckar,
dag som kväll.

"Sommarens sista ros" i Lambohov.

Sommarens sista ros i Lambohov;

nåja det rör sig om klängrosor där

fokus är tagen på en speciell

blomma som ser fräsch ut. Bilden

är tagen i slutet av september.

Om man klipper bort vissna

blommor tidigare under

sommaren kommer nya friska

skott med knoppar, som hinner

slå ut, innan säsongen är helt över.

Det blir ingen keramikkurs i höst.

Det blir ingen keramikkurs i höst, så jag

får väl visa någonting som jag har åstadkommit.

Jag vill inte fylla mitt hem med besynnerliga

små skålar, som möjligtvis kan användas till

fågelbad eller fyllas med flingsalt. Jag vill

göra sådant som jag kan använda.

Jag har gjort ett försök att skapa en

mindre blomlåda, att kavla lera,

skära lämpliga bitar sätta ihop

och stödja med lerstänger

längst skarvarna inne i lågan.

Därefter bränna, glasera och

bränna på nytt.

Nu lever leran sitt eget liv och

formar sig som jag inte hade

tänkt, men det är ett första försök.

Nu är det dags att plocka in växter som stått ute i sommar.

Här är några växter som har stått ute på bibliotekets atriumgård och mått bra i
sommar. Men var kommer sniglarna ifrån, det undrar jag.

Nu är det dags att ta in växter som har stått ute i sommar.
Jag har kånkat och burit in växter, duschat och plockat
bort ovälkomna gäster i form av spindlar, skalbaggar och
sniglar. Annars ser växterna ut att ha mått väl av att ha
varit ute några månader.

Stenmangel i Malmö

I kvarteret Vesslan, där jag har mitt barndomshem,
tronar en magnifik stenmangel i ett av källarutrymmena.
I dagsläget är det knappt en handfull panterdamer, samt
en yngre man som kan utföra manglandets ädla konst.
- Tyvärr säger jag eftersom textilierna som manglas blir
släta och får en vacker lyster.
Det finns ytterligare fördelar, i dagens läge när vi har mindre
förvaringsutrymmen tar manglade textilier mindre plats,
samt att det ser prydligt ut.
Fler personer borde lära sig att använda manglar där det finns
tillgång till en sådan. Tidsbrist, tycker kanske någon. Men varför
inte samlas några stycken, inför storhelgerna och mangla ihop och
förena nytta med nöje.

"Min skog" någonstans i Skåne.

Här är "min" skog någonstans i Skåne. Här finns

bland annat kantareller samt hallon, björnbär och blåbär. Det är annars trevligt att bara ströva omring i den vackra bokskogen..

När jag var barn var skogen platsen för många äventyr, bland favoriterna jag lekte, var indianer och cowboys en av de främsta.

Blå hibiskus i universitetssjukhusets park i Malmö.

Blå hibiskus i universitetssjukhusets park i Malmö.
Jag visade ett visset exemplar från hösten 2008 tidigare i år.

- Så här tilltalande är denär de blommar.

Ändå kom jag i sista stund innan de började tappa sin friskhet.

Jag har själv ägt en blå hibiskus, som stod på verandan. Inför vintern packade jag in den efter alla konstens regler, men tyvärr överlevde den inte vintern, det var synd. Jag vet inte heller om den hade kunnat överleva inomhus, i en modern varm bostad under vintern. Är det någon som har kunskap eller erfarenhet av detta, är jag tacksam att få veta.

Kantarellkrig i Skåne

På mitt land någonstans i Skåne, är det tätt med svampplockare. Det är strid på kniven. Därför är

glädjen stor när kantarellen lyser stor och gul.

Små knappar är ju egentligen ingen mening med att ta.

Nu är det dags att plocka in amaryllisen.

Nu är det dags att plocka in amaryllisen och ställa den mörkt för att den ska blomma till jul. Tänk så fort tiden går, det var i juni jag ställde ut ett tiotal krukor med amaryllis. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i amaryllisträsket, men det är precis vad jag har gjort. Varje år fastnar jag för en ny lök som är vackrare än de som jag har hemma och jag har inte hjärta att slänga av några växter, utan jag vill ha dem att blomma om, därför detta daltande, men jag får lön för mödan.

Igelkott bland klematisen och avbitna bönväxter.

En igelkott har tillfälligt sökt sin bostad bland klematisen. Ett trevligt djur, den får hållas så länge det passar den. Jag har anat att någonting var på gång, då jag har hittat spillning som ser ut som lakritsbåtar. Tack och lov, för engångshandskar. Däremot är det inte lika uppskattat med avbitna bönväxter - en fyrfotad besökare har glufsat i sig härligheterna, men jag kan ju köpa bönor på torget, fast det känns snopet.

Svarta vinbär från Lambohov och röda från Djurgården.

Så där i slutet av juli är det dags att plocka vinbär, de lyser praktfullt och lockande från buskarna. Det är ett litet pillerigöra att plocka och rensa, fast ganska roligt. I år är de extra fina. Bären blir fyllning i smulpajen eller fruktkakan och de förvandlas till sorbé i glassmaskinen. En del går slutligen åt till juldrycken i december. Men de hamnar först i frysen och plockas fram efter hand.

Här svarta vinbär från Lambohov och röda från Djurgården.

.

Grövelsjön - växter, vandringar, samt gamla kängor.

Ett axplock av bilder från Grövelsjön 2009.
Mina kängor från förra århundradet i skinn, som jag måste putsa, men som är genomsköna, lätta och stadiga att gå i, dessvärre börjar de bli slitna i sulan. Det är dags att hitta ersättare, men alla kängor verkar så tunga och klumpiga.

Smörblommor piggar alltid upp den som vandrar förbi. Växter i det lilla formatet att kunna njuta av.

Snön finns fortfarande kvar på sina håll.

En del av Grövelsjön. Tidigare fanns det en stuga där det serverades underbara våfflor med grädde och hjortronsylt. Stugan finns kvar, men damen som rådde om serveringen har dragit sig tillbaka från denna hantering. Synd, tycker många med mig.

En glad vandrare som skyndar fram i terrängen. Snart dags för kafferast kan man förmoda.

Jag kan fortfarnde höra syrsan spela.

- Jag gläder mig, jag kan fortfarande höra att syrsan spelar.
Jag tog en cykeltur och uppfattade ett intensivt felande från syrsorna.
Det höjer livsandarna att veta att hörseln fortfarande är god.

Porlande fjällbäck i Grövelsjön

Ett av glädjeämnena med en vandring i fjällen, är att man enkelt kan förse sig med friskt gott vatten och så porlar bäckarna så trevligt. Dessutom smakar vattnet bättre än hemma. Däremot tycker jag inte om breda vattendrag som jag ska försöka ta mig över, Titta gärna på filmsnutten och få en överraskning.

Ytterligare pioner från Östergötland.

Jag får vänta med att mobilblogga, här kommer en bild överförd på gammalt maner; trevliga väldoftande pioner, som finns i min närhet och som jag blir glad över. Tyvärr varar blomningen bara några dagar, sedan ligger kronbladen strödda över gräsmattan.

Humle och pioner, någonstans i Östergötland.

Hej Bloggen - när det blir sommar så finns det så mycket annat som lockar och drar, så tiden vid datorn blir minimal, det har gått en månad sedan jag gjorde ett inlägg senast. Jag ska strax rusa ifrån mitt skrivbord, för att inom kort titta mig omkring i Sverige, vilket kommer att innebära skiftande typer av växtlighet, ifrån Skåne, Stockholm och fjällvärlden. Jag vill gärna dela med mig av vyer i min närhet som är tilltalande för ögat - humlen, hemlighetsfull och pionerna bedårande.

Bruten tomatplanta - blev en solskenshistoria till slut.

I förra veckan köpte jag tomatplantor, som har forslats in och ut, eftersom temperaturen fortfarande är låg om nätterna. Redan första kvällen inträffade olyckan till min stora förtret, plantan nickade betänkligt och det gick inte att spjäla stammen (jag brukar rädda växter genom att antingen sätta tandpetare eller blomsterpinnar på båda sidor om stammen och sedan linda plåster, eller klisterremsor då brukar stammen läkas ihop) utan det var bara att ta en sax och klippa av toppen.
Jag hade inte hjärta att slänga av toppen utan satte den i vatten. I morse när jag tittade till den, hade det växt ut rötter, så nu har jag plötsligt en fin planta till, som jag ska sätta i en kruka.

Mullbärsträdet på Carl Gustafs väg i Malmö saknas.

I förra veckan tog jag en promenad längs Carl Gustafs väg i Malmö.
Mullbärsträdet, intill Johannesskolan är plötsligt borta. Var trädet sjukt,
eller stod det i vägen? Lite sorgligt är det allt, för det har funnits där så
länge jag kan minnas.

På Djurgården i Linköping

På Djurgården i Linköping har jag haft en odlingslott sedan

23 år tillbaka i tiden. Ursprungligen, i modern tid har militärer haft odlingslotter här ute sedan slutet av 1940-talet. Området kom i Linköpings kommuns ägo på 1990-talet, men jag har haft tur som fick hyra en bit jord redan under militär tid.

På våren kan en odlare glädja sig över

jordärtskockor, rabarber, samt nässlor

till en god soppa. Då kan livsandarna

vakna på nytt. Inte minst också för att

det finns ett rikt bestånd av fåglar här ute

som är intressanta att beskåda.