Hungrig humla låter sig väl smaka av Ålandsrotens [Inula helenium] skafferi, nostalgi från juli. Tittar jag nu ut genom fönstret, står Ålandsroten kvar, pampig, men helt vissnad, den kommer dock att vara till glädje för småfåglarna att kunna gömma sig i. Humlan å sin sida, är förmodligen död vid det här laget. Bilden blev inte så skarp som önskat, men får väl duga.
Rostider
3 veckor sedan
2 kommentarer:
Det ser härligt ut, Marianne!
Tack, det är nästan så att jag själv tycker det också.
Skicka en kommentar