Mina kängor från förra århundradet i skinn, som jag måste putsa, men som är genomsköna, lätta och stadiga att gå i, dessvärre börjar de bli slitna i sulan. Det är dags att hitta ersättare, men alla kängor verkar så tunga och klumpiga.
Smörblommor piggar alltid upp den som vandrar förbi.
Växter i det lilla formatet att kunna njuta av.
Snön finns fortfarande kvar på sina håll.
En del av Grövelsjön. Tidigare fanns det en stuga där det serverades underbara våfflor med grädde och hjortronsylt. Stugan finns kvar, men damen som rådde om serveringen har dragit sig tillbaka från denna hantering. Synd, tycker många med mig.
En glad vandrare som skyndar fram i terrängen. Snart dags för kafferast kan man förmoda.
3 kommentarer:
Jättefina bilder! Man blir riktigt sugen ... säget tom jag som helst har asfalt under fötterna.
Man behöver ju inte ge sig ut på de värsta lederna.
Det ser verkligen fint ut, Marianne!
Skicka en kommentar