Porslinsblomma.

Denna porslinsblomma köpte jag för en del år sedan i en blomsteraffär i Linköping. Den såg rolig ut eftersom den bara bestod av ett blad, ja det såg ut som ett hjärta nedstoppad i en liten kruka. Efter några år började den växa och ut slog en blomsterklase som var ganska tilltalande, men den släppte ifrån sig en röd klibbig vätska som är mindre rolig. Det här får man ta med i beräkningen när växten börjar blomma, tex. ställa växten på ett större fat, eller sätta krukan på ett plastunderlägg. Jag kan varken den svenska eller det latinska namnet på porslinsblomman, men det kan jag överleva. Blir jag intresserad för jag börja slå i växtböcker, eller leta i Wikipedia.

För övrigt, jag hann få in alla växter i tid, även om det var i grevens tid. I morse stod termometern på 0 grader. Men jag ser att vissa växter har fått några gula blad.

Vågor och fågelskri utanför vår stuga i Å på Lofoten.

Vågor och fågelskri utanför vår stuga i Å på Lofoten. Jag ville gärna ta med mig ljudet av vågor och fågelskri hem till Linköping för att kunna lyssna till det då och nu. Det är trevligt att kunna plocka fram sådana minnen lite då och då. Vågor kan låta så olika, i bland mjukt och fint, ibland hårt och kraftfullt. Det var skönt att ha på sig jacka och vantar,
det var ju bra svalt även för mig. Men det var det värt.

Några mogna tomater.

Några mogna tomater utslängda på ett bord.Tack syster Birgitta för att du tog hand om blommor och växter när vi reste till Lofoten, i somras. Utan dina insatser hade det bara varit några torkade strå kvar här hemma. Visst blev det vackra färger på tomaterna?

Skön vallmo från i somras.

Skön vallmo från i somras. Tiden går fort och så sitter jag här en halvtrist lördag, med växlande väder, åt det tråkigare hållet och tittar på bilder som gör mig på bättre humör, tack och lov. Det är också dags att börja plocka in alla växter som har varit ute i sommar. Innan växterna har kommit tillbaka på sina platser, får de en genomsyn och en dusch så att eventuella oönskade gäster försvinner.

"Det är dit man går", sa damen i textilaffären i Kiruna.

Vyer från andra våningen på Safari i Kiruna.

Vi frågade damen i textilaffären i Kiruna, var man går och dricker kaffe. Hon svarade rappt "Café Safari", det är dit man går. Vi tog oss till det gula trähuset och vi blev inte besvikna. Trots tårtor, bakelser, kakor och en uppsjö av smörgåsar föll vi för en jättevetebulle, som utmärkt hade räckt till fyra personer, den var verkligen härligt god. Det enda bekymret var att jag ville ha vanligt svart kaffe, utan socker, för det tycker jag är godast. Safari erbjöd en hel del varianter på kaffe, men till slut fick jag min svarta dryck. Innan vi gick vidare, var vi uppe på andra våningen för att se oss omkring. Bilderna är just vyer från andra våningen från Safari. Just då såg det bra ödsligt ut. Första våningen var fylld med folk. Det här är ett trevligt ställe med ett gott utbud, som jag gärna rekommenderar, om man har vägarna förbi Kiruna.

Mot Lofoten.

På väg mot Riksgränsen.

Jag ser snön, men den är på avstånd.

Det är ett underbart väder, men det är endast

13 grader varmt.

.

Blomsterprakten är riklig vid Å, här ett exemplar av Sankt Pers nycklar.

Ute på Å, Lofoten hade fiskare plockat upp en hälleflundra, som vägde 94 kilo.

Den var upphängd på en krok och var förmodligen dagens mest fotograferade objekt.

Nu när vi har kommit fram till september och temperaturen har gått ner till 14 grader är det väl dags att samla sig för att visa några bilder från Lofoten och Å. Det som fascinerar mig är det karga landskapet med bergen, vattnet, fågellivet och inte minst ljuset när man som jag kom upp i början på juli. Det som man får på köpet, är att det på sina ställen fortfarande fanns snö, men det var inget större problem.