Orkidéer och vintermörker.

När det är som allra mörkast, då blommar orkidéerna som bäst. Eftersom dagen såhär på året endast är omkring sex timmar, så har jag dagljuslampor till hjälp. Jag utgår ifrån att detta gör nytta, lamporna går igång klockan sex på morgonen och stängs av vid niotiden på förmiddagen. Ljuset sätts igång på nytt på kvällen. Växterna ser friska ut och blommar längre.

När det är sommar plockar jag ut alla växter för att de ska må bra. De kommer ut i månadsskiftet maj/ juni och flyttas in i september. Skillnaden i temperaturen mellan dag och natt, befrämjar blomningen senare på året för orkidéerna.
Vissa orkidéer som trivs i lägre temperatur hamnar i förrådet över vintern. Detta är årets sista inlägg, jag önskar de som eventuellt har läser mina inlägg ett gott nytt år. Jag återkommer nästa år med fler skrivelser.

Jultider.

Julaftonen var angenäm med god mat, trevliga människor och fina julklappar. Juldagen har varit en lugn dag utan pretentioner, ytterligare god mat, vi har tittat på den långa versionen av Fanny och Alexander, som är lika bra varje gång jag ser på den. Vädret har varit skönt i dag, solen sken, temperaturen visade på 5 plusgrader och marken är härligt snöfri. Jag passade på att skörda min mörkvioletta grönkål i dag, eftersom den far illa av att det är plusgrader på dagen och minusgrader på natten. Det var en trevlig upplevelse att alls kunna skörda något i slutet av december. Jag tog in grönkålen hackade ner den sköljde och förvälde den. Grönkålen hamnade slutligen i frysen, där den får ligga, tills att jag inom kort kokar soppa.

December händelser.

Tomater på fat från Kavalkad i Örebro.

Vi är snart inne i mitten av december. I fredags var det halt och blåsigt och jag fick leda cykeln hem, det var inte lönt att försöka cykla då det var motvind. På kvällen höll vi en trevlig fest för en nybliven pensionär, hemma hos en arbetskamrat. I går fortsatte julstöket med städning och att jag lenrimmade lax. På utefronten plockade jag in persilja som jag sköljde och klippte ner i små påsar och frös in för kommande behov. Rosor och klematis blev inbäddade i kogödsel och granris. Jag kunde konstatera att salladen fortfarande går att ta av. Lämpligt till dagens lutfisk, ihop med gröna ärtor, pressad potatis och skånsk senapsås. Tomatplantorna är sedan länge nerklippta och lagda på komposten och tomaterna är uppätna - de sista är dock förevigade på bild. Gula tomater är inte så dumt alls.

Decembertankar.

Julbaket är i hamn, glöggen är brygd och tazetterna som är ett julmåste för mig, är planterade. Vissa julklappar är inköpta. Nu väntar jag bara på snön, det är trots allt bättre än det regn som slår mot rutan. Förvåningen var då stor när jag cyklade hem från arbetet nu i kväll och det visade sig att det fanns vita fläckar här och där på cykelbanan.

Cattelin i mina tankar.

En av mina äldsta favorit restauranger i Stockholm har varit Cattelin, granne med Riksdagsbiblioteket på Storkyrkobrinken i Gamla Stan. Här har jag ätit många goda middagar genom åren, samt beundrat konsten på väggarna. Jag läste den sorgliga
artikeln i DN, 111014 att Cattelin har stängt efter 90 år då huset ska renoveras och lokalen är utriven. Det här är mycket tråkigt och ledsamt. Vad jag nu kan göra är att ta fram Cattelins kokbok, text av Lars Falk med Kjell Blekenberg och Harry Uhrs mat, Atlantis förlag, mitt exemplar från 1996. Eller Frithiofsson, Bengt Krögarnas bästa mat, Bra Böcker, 1981 Cattelin, sidan 38-44.
Men, det är trots allt inte samma sak, riktigt.

Till Skottland via Calais - Dover.

För några veckor sedan åkte jag till Skottland via Calais - Dover. Jag vill påstå att det gungade friskt, värre än på sin tid färjan Malmö - Köpenhamn, men det hade sin pittoreska charm och när vi närmade oss Dover var det en hänförande syn av de vita klipporna som mötte oss, det ursäktade rullningarna ombord, tyckte åtminstone jag.

Höst igen.

Denna helg gick det inte längre att komma i från att växterna både hemma och på arbetet borde komma inomhus, duschas och ansas, innan frosten kommer.Det har varit ett drygt arbete och ändå blev jag inte klar i kväll. Men det är bara att ta nya tag i morgon eftermiddag.
För tre veckor sedan satte jag in amaryllisar i mörker för att de ska vissna ner, med en from förhoppning att när jag plockar ut dem i mitten på november ska de blomma omkring jul, ja jag får väl se vad det blir av detta, annars köper jag nya lökar.
I förmiddags gick jag ut och plockade in sallad, isbergsalladen och ekbladsalladen är i prima form. Rosensalladen har börjat knyta sig och börjar bli tacksam att ta om ett litet tag. Friséesalladen har börjat blomma med vackert blå blommor. Grönkålen kan jag snart koka soppa på, det ser jag verkligen fram emot.
Nu börjar det bli dags att gå och lägga sig, jag känner mig ganska trött efter dagens slit och släp.

Den rosa blomsterlönnen ser ut som en prima ballerina.

Förr några år sedan var jag ute på Waldemarsudde, vilken utställning som höll på just då, kommer jag i skrivande stund inte ihåg och i detta sammanhang, spelar det heller ingen roll. I muséeshopen där jag stannade till, fanns förutom det vanliga utbudet, även levande växter och då föll jag för denna blomsterlönn. Den är ganska svår att övervintra, men varje år har jag åtminstone lyckats att få ett litet skott att överleva som växer sig fint under våren och sommaren, medan ursprungsväxten säckar ihop. I år har jag tre skott som jag snart kommer att plocka in.

Årets variation av Röd rudbeckia [Echinacea purpurea]

Jag blir lika glad varje år när den röda rudbeckian slår ut här hemma. Den är tacksam och den står ganska länge Nu igen på bild, men i år utan insekter. Taggarna ser underbara ut och påminner som sagt om en igelkott.

Heta dagar i Stockholm.

I förra veckan som var min sista sommar lediga vecka var jag i Stockholm. Det var betydligt varmare än vad jag trivs med, men det var trevligt i alla fall. Här ett axplock på de bilder som jag tog. Jag besökte bland annat Fotografiska museet som jag uppskattar. Det gäller både utställningar och det hus som nu hyser Fotografiska museet. Däremot kan jag vara utan musiken som spelas i anslutning till restaurangen. En tur uppe på Mosebacke och Södra teatern vid middagstid var inte fel. Likaså var jag inne på Rydbergs på Drottninggatan och åt en härlig fiskgryta. Blå portens strömming och potatismos, är en fröjd för både öga och gom. En färjetur ut till Djurgården var också angenämt. Diverse affärer gjorde jag besök i och jag kunde konstatera att höstkläderna redan var på plats. Den skönaste tiden var trots allt kvällen, när det var dräglig temperatur och färgglada luftballonger lyste upp himmeln.

Blommande vitlök ännu en gång.

Jag vet mycket väl när man odlar lök, så ska man aldrig låta löken gå i blom, för det tar kraft från själva löken. Men jag låter ändå ett antal vitlöksplantor få blomma, eftersom jag tycker att det ser dekorativt ut. Här en avknipsad överdel från en vitlök placerad på ett bord.

Skadad noshornsbagge.

För cirka en månad sedan fann jag denna skalbagge som tyvärr var skadad. Den låg på rygg och sparkade hjälplöst. Jag vände den på rätt köl och skalbaggen gick några steg, men trillade därefter omkull*. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, men så lade jag den i min kompost, med förhoppningen att den skulle känna sig trygg där. Dessförinnan förevigades den på bild. Jag är inte säker på om det är den kastanjebruna [Scarabaeidae] eller den svarta varianten [Sinodendron cylindricum].

*Kanske en orsak, jag läste i dag, 11 augusti i en bok av Nils-Erik Landell, Dessa våra minsta, ur skalbaggarnas kulturhistoria, Gidlunds 1988 s. 40 "...ligger noshornsbaggar på rygg och trevar långsamt med sina ben mot sommarhimlen. Det är hanar, som dör efter parningen och honor som går hädan efter äggläggningen." Vidare läser jag på samma sida, att det tar fem år för larvutvecklingen innan det blir en mogen skalbagge, det tycker jag är intressant.

Kraftfulla svarta stockrosor.

I år har jag haft extra tur med stockrosorna. Dels har det kommit upp flera plantor än vad jag har plats med, så att jag har delat mitt bestånd och planterat ut ett antal på en av allmänningarna här hemma. Dels har de blivit extra frodiga och höga. Det känns nästan som jag vore i Danmark när jag ser på dem. För övrigt, för att man kan få ett begrepp om höjden på stockrosorna, kan tilläggas att mannen på bilden är 185 cm lång.

Sista veckan på semestern.

Sista veckan på semestern, det känns ganska bra ändå. Jag har hunnit koppla av och besökt nära och kära. Äpplena är snart mogna och kan skördas.Vädret är bra och jag tänker vara ute en del och fotografera det som jag tycker verkar intressant.

En igelkott fnös till.

Jag krattade upp lite gräs och löv endera kvällen. Plötsligt hörde jag ett ilsket fnysande från rabatten. Jag vände mig om, för att se vem som blev störd av mitt arbete – det var en igelkott som ville ha lugn och ro.

Sista stoppet i Danmark.

När vi väl kom fram till Skagen, slog vädret om från vårväder, till regn, mörka moln och blåst, men innan dess hann vi med en tidig vandring längst stranden ut till Skagens spets. Det var hänförande. Jag kommer från Malmö, är uppvuxen vid Öresund. Roxen, Stångån och de susande skogarna i Östergötland kan inte alla gånger lindra saknaden av brusande vatten från Öresund. Efter denna angenäma tur, där vissa badade fötterna, blev det besök på Skagenmuseet och Bröndums matsal. Jag har tagit en del fina bilder (tycker jag själv) men jag visar dem inte här, åk dit och titta själva för det är det absolut värt att göra. Längs stranden där vi vandrade tänkte jag att här har konstnärer fått sin inspiration och jag har fått se vad de själva såg en gång, det var en intressant tanke. Efter besöket på museet tilltog regnet och vi sökte skydd i en brödbutik. Där köpte jag ett underbart bröd som jag egentligen får räkna som souvenir nummer två, om vi inte hade ätit upp det så alldeles omgående när vi kom hem.

Tredje och fjärde stoppet på resan genom Danmark.

Yy från ARoS Aahus kunstmuseeum.

Yy från Silkeborgs kunstmuseeum, från vävstol till exteriör.

Målet för det tredje stoppet var Silkeborgs kunstmuseum där Asger Jorn donerat en stor del av sina verk. Asger Jorn var en av frontalpersonerna i den avantgardistiska rörelsen COBRA. Tavlorna är kraftfulla och i bland brutala. Verket Stalingrad lämnar ingen oberörd. Den för tanken till Picassos Guernica, men Asger Jorn lär ha blivit inspirerad av en italiensk vän som berättade om sitt deltagande i kampen vid Stalingrad under andra världskriget [allt enligt vår guide]. Ett annat sätt att uttrycka sig på, är de textilier och gobelänger som finns representerade på museet för närvarande. Asger Jorn och Pierre Wemaëre har skapat Den långa resan som är 14 meter lång, väl värd att se, liksom övriga verk på detta museum.

Fjärde stoppet var Aarhus och ARos Aahus kunstmuseum. Som av en ren händelse pågick en stor Asger Jorn utställning och det tackade vi inte nej till. Bland andra trevligheter kan jag nämna att museet har en betydande del målerier från den danska guldåldern [1800-1850]. Just denna period tänker jag på, under de gånger som jag har cyklat längs Göta kanal mot Borensberg och Göta hotell, det är bara korna som saknas, annars är det en fullständig idyll. Jag rekommenderar varmt ett besök på båda museerna.

Nästa stopp på resan genom Danmark.

Vy från Kubeflex.

Vi stannade till i Kolding, beläget på Jyllands östkust för att besöka Trapholt konstmuseum. Här visas modern konst, konsthantverk och möbeldesign. Inne på museet visades en intressant stolutställning som verkligen var värd att se. Museeshopen var trevlig och ett rött paraply som tåler vind enligt reklamen inköptes som resans enda souvenir. En annan utställning som jag uppskattade var kläddesignern Margit Brands verksamhet som skildrades i foto, affischer, film och inte minst kläder. Kläderna är välkända för dem som var unga på 70-talet och som åkte över till Köpenhamn och handlade på Strøget.

Inom området på Trapholt finns Arne Jacobsens Kubeflex [flexibelt sommarhus]. Inne i huset finns bland annat hans stolar Sjuan, Myran och Tungan som i mitt tycke är odödliga.

Ute i det fria finns det mycket att fästa blicken på i form av skulpturer av olika konstnärer.

Sommartider – skolavslutning.

Så blev det då sommar och skolorna slutar för terminen. En del
ungdomar, precis som en av mina systerdöttrar slutade grundskolan i år.

Det är både en glädje att grundskolan är avklarad, men också ett
trauma - att skiljas från människor som man har arbetat och umgåtts
med under nio år kan plötsligt kännas tungt för en stund, men alla
finns ju kvar, fast på ett annat sätt. En härlig lunchbuffé med goda tårtor som avslutning, för att fira denna dag kan göra vem som helst glad om inte annat så undertecknad.

Svarta tulpaner till slut.

När jag flyttade in där jag nu bor, köpte jag svarta liljetulpaner, de var svarta ett år, för att därefter bli röda året därpå. Detta var nu inte det jag hade tänkt mig, utan jag grävde upp dem och planterade dem på en allmänning, där de kan stå och blomma i rött bäst de vill.

Några år därpå hittade jag svarta tulpaner på Jättegrönt i Gamla Linköping, kvinnan som sålde dem till mig lovade att de skulle hålla färgen och det har de gjort sedan dess. Black Parrot tror jag är tulpanens namn.

Första stoppet på resan till Danmark.

Förra veckan var jag i Danmark, det första stoppet på resan var i Humlebæk, Louisiana. Utställningen som jag framförallt ville se var Pablo Picasso, Fred och frihet. Utställningen med Picassos verk var mycket intressant och kraftfull. Då jag inte får visa interiören och verken, visar jag i stället den underbara exteriören runt Louisiana. Bara den gör det värdefullt att komma dit.

På spaning efter blåsippor på Omberg.

Vad som kan få mig att må extra väl så här på vårkanten, är att packa ner kaffe och smörgås och åka till Omberg för att gå en tur i de vackra omgivningarna, på spaning efter blåsippor. Jag blev inte besviken, det var mattor av denna vackra vårblomma. Här ett smakprov. Jag visar däremot ingen bild på den snok som ringlade förbi, den var ståtlig att se, men den får komma i ett annat sammanhang.

En omväxlande månad.

I tisdags plockade jag rabarber överhöjda av snö, detta var dock inget problem, rabarbern var krispig och fin. I lördags skar jag av den första sparrisen. I kväll när jag kom hem efter ett urtrist årsmöte, blommade äppleträdet. Jag känner mig själv väl till mods.

Vårkänslor.

I söndags rensade jag bort årets första maskrosor som missprydde gräsmatta och rabatt. Senare grävde jag upp några jordärtskockor, kokade dem med skalet på (dessa lossnade fint under kokningen) och åt skockorna till lunch med en klick smör. Vidare konstaterade jag att håller värmen i sig, blir det smälta rabarber med crème fraiche till påsk. Slutligen framåt aftonen grävde jag upp pepparrot för att förgylla min stekta gös.

I vårvinter tider.

För snart 14 dagar sedan, vid det näst sista bakslaget, satt denna nässelfjäril på en snöhög i solskenet. Det var knappt att jag trodde mina ögon. Bilden blev tagen i en hast och fjärilen blev flyttad till en tryggare plats. Därefter har dagarna bara passerat. Kalla nätter under nollan, soliga dagar, med bett i, men i lä har det varit behagligt. Snödroppar och vintergäck har kommit fint. Tydliga tecken på vad som komma skall, kan jag se när jag tar mig en tur runt rabatterna. Tulpaner, påskliljor, kejsarkronor och mitt på gräsmattan har ett par krokusar redan slagit ut. Regnet som skulle rensa upp och fukta marken kom i dag, men nu i kväll när jag gick hem har det frusit till. Jag antar att jag inte ska ha så brått, men lite varmare får det gärna vara.

Hungrig blåmes förser sig.

Här gällde det att snabbt fånga in vyn av en hungrig blåmes innan fågeln försvann med sitt byte. Ganska rolig bild, eller hur?

Rysk laxsoppa och tulpaner mötte mig när jag kom hem.

När jag kom hem stod en rykande het laxsoppa och ett fång tulpaner på köksbordet och väntade på mig. Jag kände mig välkommen och glad att vara tillbaka till Linköping. Efter en ledig vecka i Malmö, men med en tråkig förkylning som inte ville släppa taget, är det skönt att vara tillbaka hem och få uppleva en vår som kommer långsamt smygande. Nu har jag tid igen att ta itu med saker som ligger och väntar på att bli gjorda.

Hosta

Sedan några dagar har jag haft en tråkig hosta och feber, men ingen snuva. Jag har tillbringat mesta tiden i säng, därför att jag är trött, men det ska väl ge med sig. I går regnade det, tidigare i dag sken solen. Ute smälter snön och jag skymtar genom fönstret topparna av det som ska komma upp som snödroppar. Det finns ett visst hopp än.

Jag längtar till våren och en ny keramikkurs.

Jag längtar efter våren, efter ljuset ska komma tillbaka och att det ska börja växa i rabatterna. Jag ser också fram emot nästa keramikkurs. Jag har börjat tänka ut vad jag vill prova att göra. Detta är fortfarande en hemlighet, så jag säger inget mer om detta just nu.
Bilden är tagen från höstens kurs och det är syster Birgitta i skapartagen.

Ett besök på Carl Malmsten Furniture Studies.

I höstas, besökte jag Carl Malmsten Furniture studies ute på Lidingö. Här är några vyer från detta intressanta besök.