För cirka en månad sedan fann jag denna skalbagge som tyvärr var skadad. Den låg på rygg och sparkade hjälplöst. Jag vände den på rätt köl och skalbaggen gick några steg, men trillade därefter omkull*. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, men så lade jag den i min kompost, med förhoppningen att den skulle känna sig trygg där. Dessförinnan förevigades den på bild. Jag är inte säker på om det är den kastanjebruna [Scarabaeidae] eller den svarta varianten [Sinodendron cylindricum].
*Kanske en orsak, jag läste i dag, 11 augusti i en bok av Nils-Erik Landell, Dessa våra minsta, ur skalbaggarnas kulturhistoria, Gidlunds 1988 s. 40 "...ligger noshornsbaggar på rygg och trevar långsamt med sina ben mot sommarhimlen. Det är hanar, som dör efter parningen och honor som går hädan efter äggläggningen." Vidare läser jag på samma sida, att det tar fem år för larvutvecklingen innan det blir en mogen skalbagge, det tycker jag är intressant.