Grövelsjön - växter, vandringar, samt gamla kängor.

Ett axplock av bilder från Grövelsjön 2009.
Mina kängor från förra århundradet i skinn, som jag måste putsa, men som är genomsköna, lätta och stadiga att gå i, dessvärre börjar de bli slitna i sulan. Det är dags att hitta ersättare, men alla kängor verkar så tunga och klumpiga.

Smörblommor piggar alltid upp den som vandrar förbi. Växter i det lilla formatet att kunna njuta av.

Snön finns fortfarande kvar på sina håll.

En del av Grövelsjön. Tidigare fanns det en stuga där det serverades underbara våfflor med grädde och hjortronsylt. Stugan finns kvar, men damen som rådde om serveringen har dragit sig tillbaka från denna hantering. Synd, tycker många med mig.

En glad vandrare som skyndar fram i terrängen. Snart dags för kafferast kan man förmoda.

Jag kan fortfarnde höra syrsan spela.

- Jag gläder mig, jag kan fortfarande höra att syrsan spelar.
Jag tog en cykeltur och uppfattade ett intensivt felande från syrsorna.
Det höjer livsandarna att veta att hörseln fortfarande är god.

Porlande fjällbäck i Grövelsjön

Ett av glädjeämnena med en vandring i fjällen, är att man enkelt kan förse sig med friskt gott vatten och så porlar bäckarna så trevligt. Dessutom smakar vattnet bättre än hemma. Däremot tycker jag inte om breda vattendrag som jag ska försöka ta mig över, Titta gärna på filmsnutten och få en överraskning.

Ytterligare pioner från Östergötland.

Jag får vänta med att mobilblogga, här kommer en bild överförd på gammalt maner; trevliga väldoftande pioner, som finns i min närhet och som jag blir glad över. Tyvärr varar blomningen bara några dagar, sedan ligger kronbladen strödda över gräsmattan.

Humle och pioner, någonstans i Östergötland.

Hej Bloggen - när det blir sommar så finns det så mycket annat som lockar och drar, så tiden vid datorn blir minimal, det har gått en månad sedan jag gjorde ett inlägg senast. Jag ska strax rusa ifrån mitt skrivbord, för att inom kort titta mig omkring i Sverige, vilket kommer att innebära skiftande typer av växtlighet, ifrån Skåne, Stockholm och fjällvärlden. Jag vill gärna dela med mig av vyer i min närhet som är tilltalande för ögat - humlen, hemlighetsfull och pionerna bedårande.

Bruten tomatplanta - blev en solskenshistoria till slut.

I förra veckan köpte jag tomatplantor, som har forslats in och ut, eftersom temperaturen fortfarande är låg om nätterna. Redan första kvällen inträffade olyckan till min stora förtret, plantan nickade betänkligt och det gick inte att spjäla stammen (jag brukar rädda växter genom att antingen sätta tandpetare eller blomsterpinnar på båda sidor om stammen och sedan linda plåster, eller klisterremsor då brukar stammen läkas ihop) utan det var bara att ta en sax och klippa av toppen.
Jag hade inte hjärta att slänga av toppen utan satte den i vatten. I morse när jag tittade till den, hade det växt ut rötter, så nu har jag plötsligt en fin planta till, som jag ska sätta i en kruka.

Mullbärsträdet på Carl Gustafs väg i Malmö saknas.

I förra veckan tog jag en promenad längs Carl Gustafs väg i Malmö.
Mullbärsträdet, intill Johannesskolan är plötsligt borta. Var trädet sjukt,
eller stod det i vägen? Lite sorgligt är det allt, för det har funnits där så
länge jag kan minnas.