Heta dagar i Stockholm.

I förra veckan som var min sista sommar lediga vecka var jag i Stockholm. Det var betydligt varmare än vad jag trivs med, men det var trevligt i alla fall. Här ett axplock på de bilder som jag tog. Jag besökte bland annat Fotografiska museet som jag uppskattar. Det gäller både utställningar och det hus som nu hyser Fotografiska museet. Däremot kan jag vara utan musiken som spelas i anslutning till restaurangen. En tur uppe på Mosebacke och Södra teatern vid middagstid var inte fel. Likaså var jag inne på Rydbergs på Drottninggatan och åt en härlig fiskgryta. Blå portens strömming och potatismos, är en fröjd för både öga och gom. En färjetur ut till Djurgården var också angenämt. Diverse affärer gjorde jag besök i och jag kunde konstatera att höstkläderna redan var på plats. Den skönaste tiden var trots allt kvällen, när det var dräglig temperatur och färgglada luftballonger lyste upp himmeln.

Blommande vitlök ännu en gång.

Jag vet mycket väl när man odlar lök, så ska man aldrig låta löken gå i blom, för det tar kraft från själva löken. Men jag låter ändå ett antal vitlöksplantor få blomma, eftersom jag tycker att det ser dekorativt ut. Här en avknipsad överdel från en vitlök placerad på ett bord.

Skadad noshornsbagge.

För cirka en månad sedan fann jag denna skalbagge som tyvärr var skadad. Den låg på rygg och sparkade hjälplöst. Jag vände den på rätt köl och skalbaggen gick några steg, men trillade därefter omkull*. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, men så lade jag den i min kompost, med förhoppningen att den skulle känna sig trygg där. Dessförinnan förevigades den på bild. Jag är inte säker på om det är den kastanjebruna [Scarabaeidae] eller den svarta varianten [Sinodendron cylindricum].

*Kanske en orsak, jag läste i dag, 11 augusti i en bok av Nils-Erik Landell, Dessa våra minsta, ur skalbaggarnas kulturhistoria, Gidlunds 1988 s. 40 "...ligger noshornsbaggar på rygg och trevar långsamt med sina ben mot sommarhimlen. Det är hanar, som dör efter parningen och honor som går hädan efter äggläggningen." Vidare läser jag på samma sida, att det tar fem år för larvutvecklingen innan det blir en mogen skalbagge, det tycker jag är intressant.

Kraftfulla svarta stockrosor.

I år har jag haft extra tur med stockrosorna. Dels har det kommit upp flera plantor än vad jag har plats med, så att jag har delat mitt bestånd och planterat ut ett antal på en av allmänningarna här hemma. Dels har de blivit extra frodiga och höga. Det känns nästan som jag vore i Danmark när jag ser på dem. För övrigt, för att man kan få ett begrepp om höjden på stockrosorna, kan tilläggas att mannen på bilden är 185 cm lång.

Sista veckan på semestern.

Sista veckan på semestern, det känns ganska bra ändå. Jag har hunnit koppla av och besökt nära och kära. Äpplena är snart mogna och kan skördas.Vädret är bra och jag tänker vara ute en del och fotografera det som jag tycker verkar intressant.

En igelkott fnös till.

Jag krattade upp lite gräs och löv endera kvällen. Plötsligt hörde jag ett ilsket fnysande från rabatten. Jag vände mig om, för att se vem som blev störd av mitt arbete – det var en igelkott som ville ha lugn och ro.

Sista stoppet i Danmark.

När vi väl kom fram till Skagen, slog vädret om från vårväder, till regn, mörka moln och blåst, men innan dess hann vi med en tidig vandring längst stranden ut till Skagens spets. Det var hänförande. Jag kommer från Malmö, är uppvuxen vid Öresund. Roxen, Stångån och de susande skogarna i Östergötland kan inte alla gånger lindra saknaden av brusande vatten från Öresund. Efter denna angenäma tur, där vissa badade fötterna, blev det besök på Skagenmuseet och Bröndums matsal. Jag har tagit en del fina bilder (tycker jag själv) men jag visar dem inte här, åk dit och titta själva för det är det absolut värt att göra. Längs stranden där vi vandrade tänkte jag att här har konstnärer fått sin inspiration och jag har fått se vad de själva såg en gång, det var en intressant tanke. Efter besöket på museet tilltog regnet och vi sökte skydd i en brödbutik. Där köpte jag ett underbart bröd som jag egentligen får räkna som souvenir nummer två, om vi inte hade ätit upp det så alldeles omgående när vi kom hem.